Söndagsmorgonen anlände med strålande sol. Kallt ute och brasvärme inne. Böcker lästes i godan ro. Börek, omelett och sallad tillreddes. Lunchgäster anlände. Dryckesval avhandlades. Någon var bakfull, några skulle köra bil. Valet tycktes med ens självklart: vatten. Det är en fantastisk måltidsdryck, serverat direkt från källan kallt och friskt. Efter maten promenad i det kyliga och vinterklara vädret, med solen på glid ner mot Kullaberg och dramatiska blåsvarta molnformationer över Skälderviken.
På hemvägen, när det mörknade, körde vi genom ett plötsligt snöväder. Hemma i värmen en improviserad måltid: pasta da forno med conchiglioni, överbliven köttfärssås och en vit sås med parmesan. Den andra och sista pavan av friuliska Dorigo Pinot Grigio, inköpt under bacchanaliska former på vinfestivalen på Kronborgs slott, fick ledsaga rätten och söndagkvällen. Trevlig halmgul färg, fräsch doft (grapefrukt, måhända?) och överraskande rund, lite smörig smak tillsammans med syrligare toner och en lite citrusbesk eftersmak. Det kom förstås inte till sin fulla rätt i kombination med maten. Jag tror första flaskan fick ackompanjera en slätvar och det var mer i sin ordning.
På måndagkvällen fanns det några glas kvar till hämtpizzan. Den där Dorigos viner kan jag tänka mig att snoka upp fler av vid tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar