Upp i sadeln igen, efter gårdagens platta fall till marken som en följd av närkontakten med den spanska sörjan. Ett annat rea-köp, 2004 Viña Falernia Syrah Reserva (nr 6008), korkades upp i kvällningen. Misstänksam efter förra debaclet förde jag näsan till glaset - en vass och stickande doft av fat mötte mig, något skvallrade om risk för alkoholgenomslag. Smaken spetsig och sträv i första slurken. Ändå - här fanns något tilltalande, en lockande möjlighet i de underliggande, bäriga tonerna. Under stöket i köket återvände jag med jämna mellanrum till glaset för små smakprov. Ett vin som inte är omedelbart och insmickrande, men som liksom pockar på att utforskas vidare. Min själs älskade gjorde jämförelsen med det vin hon en gång smakade och utnämnde till det äckligaste hon någon gång druckit. Fast här i en snällare och mer publiktillvänd variant, trots allt. Och hon hade naturligtvis rätt, vinet kommer från samma producent i Elqui-dalen i Chile.
Efter det första smakprovet lät jag vinet vila i sin flaska några timmar - tyvärr har jag ännu inte kommit mig för att skaffa en bra karaff för dekantering. Väntetiden åstadkom ett litet underverk: både doften och smaken blommade ut och hamnade i förgrunden, den kryddiga kärvheten fanns kvar som en nu attraktiv och behövlig kontrapunkt. Lingon och andra röda bär, en frisk syra som sätter sprätt på det hela. Luftat några timmar skulle det sitta som en smäck till en ordentlig köttbit från stekpannan. Imorron tar jag med mig den avdöda spanjoren och försöker byta den mot en ny Falernia. Plus handlar på mig några extra, tror jag, för att fördjupa bekantskapen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar