söndag 30 augusti 2009

Stinkande oranga viner


Du vet att du är en hopplös vinnörd när du tillbringar en dag på resande fot för att prova ett gäng illaluktande oranga viner. Oranga ja, just det. En del vinskribenter har föreslagit att man ska inrätta en ny kategori för dessa långmacererade, naturliga viner. Idag kategorisera de som vita vilket varken stämmer när det gäller färg eller struktur. Vi talar om viner gjorda på vitvinsdruvor men med en vinifiering som påminner mer om den hos ett rött. Lång maceration och flera år på stora ekfat (eller på amfora av terracotta).

Jag och Trisse infann oss på Terroiristen, vinbaren på Nörrebro, för att tillsammans med innehavaren och importören Stefan Jensen prova några oranga viner och även ett par röda naturliga viner.Dagen inleddes med två viner från Radikon. Radikon, granne med Josko Gravner i Oslavia på gränsen mellan Friulien och Slovenien, är en av de ledande producenterna av naturligt vin.

2004 Ribolla Gialla har en vacker orange bärnstenslikanande färg. Doften har en del sherrytoner, inte olikt ett Jura-vin. Man hittar även apelsinmarmelad, nötter och mineraltoner. Det finns också något mer svårdefinerbart som jag associerar till mjölksyrade grönsaker. Något jag ofta hittar i naturliga viner. Smaken är vild och otämjd med en fantastisk intensitet och koncentration. Syran är mycket hög, vinet har rödvinsaktiga tanniner, viss bitterhet och en eftersmak som hänger kvar länge. I smakpaletten dominerar citrusfrukten och mineraltonerna.

2004 Oslavje är ett blandvin där jag inte lyckats klura ut beståndsdelarna. Framställt på samma sätt som Ribollan. Detta är lite mer sansat i jämförelse med föregångaren men även det ett mycket intressant vin.

När vi provar om vinerna ett par timmar efter första provningen har båda genomgått en enorm utveckling. De känns båda betydligt mera harmoniska och komplexa. Ribollan har fått en mycket tilltalande blommighet i doften. Nu är vinerna mer än bara intressanta och vi börjar fantisera om lämpliga matmatchningar. Hummersoppa, manchego och fetost föreslås.

Nästa vin, 2004 Massa Vecchia Biancho, härstammar från Toskana. Det är gjort på 60% vermentino och 10% vardera av malvasia, sauvignon blanc, trebbiano och ansonica. Färgen är intensivt guldgul och lite lätt grumlig. Doften är inte kul. Åtminstone inte till en början. Det luktar avlopp och hav med lite inslag av gummistövlar. Efter en tid på karaffe vädras det mesta av det orena bort men det försvinner aldrig helt. Efter luftningen kommer frukten fram med toner av vinteräpple och päron. Mycket mineraler och intressant blommighet. Smaken är fyllig, frisk och vinet är även det rätt strävt. Tyvärr finns även här ett orent inslag som förtar mycket av upplevelsen. Defekt ? Vinet importeras till Sverige av Vinomatik

Vi fortsätter till Veneto för ett stopp hos Castello di Lispida. 2006 Amphora har provats ett vid ett tidigare tillfälle och var då en positiv upplevelse. Dagens flaska var tyvärr defekt. Vinet var helt grumligt med en lätt sprits men gav ändå en tydlig hint om hur bra det kan vara.

Lyckligtvis var de båda röda vinerna från Lispida i toppform. 2002 Montelispida är 100% merlot från Colli Euganei strax söder om Padova. Vinet har fått fyra år på stora ekfat och har en minimal tillsats av svavel. Doften är stor, mäktig och intensiv. Torkade frukter, marmelad, kryddor och rosblad är några av mina associationer. Någonstans, på behörigt avstånd, anas stallbyggnaden med tillhörande gödselstack Smaken är mycket fyllig. Jag upplever den som fokuserad, precis och koncentrerad. Mycket av aromerna går igen men här förflyttas jag också till mörkaste hörnet mosters jordkällare där de bortglömda burkarna med jordgubbssylt stod. Lång, god eftersmak. Rustikt och elegant på samma gång

2002 Terraforte var ännu bättre. Här är merlot-druvorna blandade med 50% Sangiovese. Grunderna är desamma men med lite extra komplexitet. Syran lite mer markerad, inslag av mogna körsbär. Ett annat exempel på ett slags rustik elegans. Kan inte någon importör börja ta in Castello di Lispidas viner ?

Eftermiddagen fortsatte med ett gäng viner från Oltrepo Pavese som kommer att rapporteras om i ett senare inlägg.

2 kommentarer:

Korkdragaren sa...

Kul läsning, provade Radikon för ett antal år sedan. De är... annorlunda.

Ingvar Johansson sa...

Jo, minst sagt. Med ordentlig luftning blev de inte bara annorlunda utan faktiskt väldigt bra. Jag skulle hemskt gärna prova ett moget vin från Radikon.