torsdag 4 mars 2010

2007 Thomas Hardy Ale


Häromkvällen fick en 2007 Thomas Hardy Ale avsluta ett rätt tung sittning på Bishop's Arms där flera alkoholstinna amerikanska dubbel-ipor avverkades. Den visade sig vara precis rätt sätt att sätt punkt på kvällen. Inget kan liksom följa, eller toppa, en Thomas Hardy.

Vid upphällningen bildas ett lätt skum som försvinner nästan omgående. Färgen går i en lätt grumlig mörk mahognybrun ton. Jag vill bestämt minnas att jag druckit avsevärt mörkare varianter tidigare. Doften kan bara beskrivas som magnifik. Det första som når näsan är sviskon och andra torkade frukter, sedan mörk sirap, malt, lakrits och en mörk fruktighet. En association som dyker upp mitt huvud är en blandning av madeira, portvin och stout. Märkligt nog funkar blandningen.

Thomas Hardy Ale saknar nästan helt kolsyra. I munnen känns det tjockt och trögflytande, lite som sviskonavkok. Smaken mycket fyllig och mastig. Sötma och syra i bra balans och en lätt beska. Massor av torkad frukt, söt maltighet och karamell i smaken. Mycket lång eftersmak. En komplex och udda ale med 12% alkohol som borde intressera den äventyrligt lagde vinpimplaren

Thomas Hardy Ale är verkligen ett intressant unikum. Tyvärr är 07:an slutsåld men ibland dyker det upp äldre årgångar på SB. Man kan också hitta mogna varianter på ebay och liknande sajter. När jag googlade runt så hittade jag den trista nyheten att årgång 2008 är den sista som producerats. Ägaren till receptet söker ny bryggare. Kanske något för Dugges att nappa på ?

3 kommentarer:

Victor Dahlberg sa...

En favorit hos mig också. Körde 2005:an (eller var det 2006:an?) på en ölprovning för svenska sommelierföreningens västra avdelning för ett par dagar sedan - gick hem även där!

Ingvar Johansson sa...

Hej Victor ! Jag kan mycket väl föreställa mig att Thomas Hardy fungerade utmärkt i det sammanhanget. Fick sommeliererna prova någon geuze ? Och i så fall hur funkade den ?

Victor Dahlberg sa...

Vi körde inte någon ren gueuze utan en Cantillon Lou Pepe Framboise 2002 - en lambic kryddad med hallon. Noll restsötma, absurd syra, snustorrt och med rejäla mängder hallon. De flesta älskade ölet och drog paralleller till syrliga druvsorter. Ett par tre stycken tyckte dock att doften var överjävlig! =)