måndag 25 oktober 2010

Kunst, Mad & Vin


Igår bar det av till Köpenhamn och ett evenemang som annonserades som en Kunst, Mad & Vin Festival. Under tre dagar fyllde ett gäng konstnärer, delikatesshandlare och vinimportörer den anrika KB-hallen på Fredriksberg. Något genomgående tema hittade jag inte, inte heller någon större kvalitetskontroll utan här blandades friskt från högt till lågt. Döttrarna deltog med liv och lust i flödebolle-workshops och jag provade mig runt och kollade in vad tjugotalet vinimportörer hade att erbjuda.

Jag har sagt det förut och kommer att säga det igen - Det är kul att prova och handla vin i Danmark. Utbudet är imponerande. På denna festivalen fanns det väldigt få viner med någon riktig stjärnglans men jag fick ändå tillfälle att prova en massa kul viner på denna enogastronomiska Luna Park.

Jag stannade först till hos Vinport, en liten importör från Espergade specialiserad på Portugisiska viner. Där blev det ett smakprov på deras 2009 Casa de Vila Boa Alvarinho. Trevligt och mycket aromatiskt med päron och citrus i doften som inte förberedde mig på smakupplevelsen. Ett absolut bentorrt vin med hög syra, mycket citrus och mycket mineraler. Imponerande längd. 120 DKK är ett högst rimligt pris.

2009 Trajadura från samme producent var också det ett intressant vin. Trajadura är en av många spännande lokala portugisiska druvor. Den används ofta i blandningar men handlade det om en druvren variant. Blint hade jag gissat på sauvignon blanc. Ett mycket aromatiskt vin med fläder, svarta vinbär och citrus. Mycket frisk smak där aromerna går igen och bra längd. 79 DKK.

Dagens längsta stopp blev hos Ole Sörensen och Emilie Vin. Jag har skrivit mycket om Oles viner tidigare. Han är helt specialiserad på ekologiska och biodynamiska viner. Hans huvudfokus är Frankrike men i sortimentet finns även godbitar från Italien och mitt intryck är att Ole plockar hem sådant han själv gillar. Genomgående ett mycket spännande urval och mycket bra priser.

Jag började med en champagne, NV Bruno Michel Blanche Brut gjord på lika delar petite menuier och chardonnay. En lätt, frisk och fruktig champagne med äpple, citrus och tydliga mineraler. Utmärkt aprétif-vin för 235 DKK.

Emilie Vin har två spännande österrikiska biodynamiska producenter i sortimentet, Meinklang och Sepp Moser. Från den sistnämnde provade jag 2009 Grüner Veltliner Von den Terassen. Mycket typisk doft med päron, citrus och vitpeppar. Frisk, relativt fyllig smak med citrus och en lätt bitterhet. 75 DKK. Det blev också ett smakprov på 2008 Riesling Von den Terassen. Ungdomlig rieslingdoft med tropisk frukt och minerealer. Vital, fruktig smak och bra syra. En trevlig Kremstal-riesling för 90 DKK.

Meinklang har ju haft en del viner på systembolaget. Idag fanns det två av deras röda till provning. 2008 Blauburgunder är en riktig juvenil, ståltankslagrad charmör. Lite lätta reduktiva inslag i kombination med mjuk doft hallon, jordgubbar. Smak med söt bärfrukt, lite bitterhet och frisk syra. Enkelt men med en tilltalande omedelbar charma. 83DKK. 2006 Zwerest är en blandning på huvudsakligen Zwegelt och Blaufränkisch som jästs och lagrats två år på barrique. Fin doft med skogsbär, svarta vinbär och tydliga fataromer. Smaken är fyllig, saftigt bärig, kryddig och kraftfull. Fina syra och mjuka tanniner. 140 DKK.

Over till norra Rhône och Saint Joseph. Domaine Moniers Cuvee Tradition är en stor favorit och här fanns nya årgången 2008 att prova. Trevlig doft med skogsbär och animaliska toner. Frisk smak med rejäl syra. Betydligt lättare i jämförelse med tidigare årgångar men inte alls oangenämt att dricka. Gissningsvis en ypperlig följeslagare till en burgundisk köttgryta men lite väl friskt att dricka på egen hand.

I södra Rhône-dalen hittar vi Domaine Le Plan. Idag nöjer jag mig med att prova deras 2008 GT-A. Förkortningen ska utläsas Grand Terroir - Aragon. Första gången jag dricker ett druvrent vin på Aragon. Detta vin är lagrat ett år på använda barriquer. Mycket mörkt och tätt i färgen. Mycket god, ungdomlig doft med kryddörter, mörka körsbär och skogsbär. Smaken stor och fyllig med mer av den läckra körsbärsfrukten. Läckert silkig struktur och långt värmande slut. Ett litet fynd för 85 DKK.

Mitt absoluta favoritvin i Emilie Vins sortiment är 2006 Leon Boesch Gewürztraminer Grand Cru Zinnkoepfle. Vinet går i en mörkt guldgul färg. Doften är mycket intensivt druvig och parfymerad. God kryddighet, honung och tropisk frukt. Smaken är mycket intensiv men tack vare bra syra så blir vinet inte så tungt som många gewurzer från Alsace blir. Mycket lång eftersmak. Ett fynd för 145 DKK.

Hos Finivin provade jag bara ett vin men det gjorde ett stort intryck. 1993 Villars Fontaine Le Génevriéres Côte de Nuits var blekt rödbrunt i färgen. Doft med förvånansvärt pigg bärfrukt, kryddor och kokta grönsaker. Smaken lätt men intensiv. Hög syra och rätt tydliga tanniner.

När jag besökte Piemonte Vines monter började jag förstå vad de senaste årens tilbud från Philipson och Carlo Merolli gjort med mina smaklökar. De Baroli och Barbareschi jag provade från Borgogno och La Ganghija var inte dåliga men kostade mer och smakade mindre än de höjdare jag vant mig vid. Inte tillräckligt intressanta helt enkelt. Intressant var däremot 2006 Mucci Barbera d'Alba Superiore. Doft av mogna körsbär, kaffe, mjölkchoklad och kryddor. Slank munkänsla och smak som följer aromerna mycket väl. Tydliga men inte störande fataromer. Modern Barbera med stil och balans !!.
Jag visste redan tidigare att Vigins Moscato d'Asti var en riktigt sötnos och passade på att påminna mig om detta faktum.

Jag provade även Spätburgunder från Baden, Scheurebe från Franken, en hel uppsättning viner från Colli Euganei och fler spanjorer än jag borde. En kul och helt opretentiös tillställning.

2 kommentarer:

Italienska viner sa...

Hehe, använda döttrarnas flödebollsworkshop som alibi - strålande Sickan!
Visst var Mucci barberan trevlig och visst kändes den fatpräglad? Hemsidan vill däremot påskina att den bara sett stål... Jag vet inte - god är den i alla fall, på samma håll som Reverditos Butti - syndigt läcker.

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Nej, nej det var döttrarna som utnyttjade mitt vinintresse i dunkla syften. Jag är helt övertygad om att Muccis Barbera är både barriquelagrad och väldigt god.