tisdag 1 mars 2011

2006 Les Perruches


Under den senaste veckan har min kvällslektyr utgjorts av Brillat-Savarins "Smakens fysiologi". Jag har läst med stor behållning men såväl självförtroende som självbild har fått sig en knäck när jag tvingas konstatera att det är helkört för mig. Någon finsmakare kommer jag aldrig att bli. Istället får jag ställa in mig i ledet och acceptera tillhörigheten bland de personer "vilka naturen nekat den organernas finhet, eller den inriktning av uppmärksamheten, utan vilken de smakligaste rätter glida obemärkta förbi".

Jag faller redan vid den okulära besiktningen. Det hänger nämligen i stor utsträckningen på det yttre. " De utkorade finsmakarna äro i allmänhet av medelstorlek. De hava ett runt eller fyrkantigt ansikte, klara ögon, liten panna, kort näsa, tjocka läppar och rund haka. Damerna äro knubbiga, snarare täcka än vackra och med anlag för en smula fetma"... De vanlottade däremot, vilka naturen vägrat fallenhet för smakens njutningar, hava långt ansikte, lång näsa och smala ögon. Hurudan deras växt för övrigt är, ha de alltid något långdraget i sin kroppsbyggnad. Deras hår är svart och slätt och framför allt sakna de hull." Sån tur då att det finns vinmakare som förbarmar sig över oss vanlottade.

Gerald Valée är en sådan. På sina 26 ha i St Nicolas de Bourgeuil odlar han framförallt Cabernet Franc. 2006 Les Perruches är till 100% gjort på den druvan. Färgen går i en tät blåröd nyans. Doften är mycket rak, rättfram och rustik. Den bjuder på härlig bärfrukt som blåbär och svartvinbär. Det finns en aning paprika, lite animaliska drag och någonstans i bakgrunden anas fattonerna.

Smaken är stöpt i precis samma form. Bärfrukten tumlar runt med lakrits och grön paprika. Syran är mycket frisk och tillsammans med de animaliska dragen ger det vinet en lite vild touch. Tanninerna är mjuka och helheten känns mycket balanserad. Ett slankt, friskt och väldigt inbjudande no-nonsense vin.

Alltså, inget vin för finsmakaren men perfekt för mig. Jag drack vinet till ett tomatbaserat långkok och polenta. Även om vinets ursprung är franskt så trivdes det väldigt väl med den italienska maten. Om det inte varit för den gröna paprika hade jag nog kunnat placera vinet i norra Italien.

Finare Vinare provade vinet i årgång 2005. Vinminvin säljer för 139 kr.

2 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Hmm, inte mycket i Brillat-Savarins beskrivning som stämmer in på Nik Viniks fysionomi och ändå har han hyfsad smak. Dags för en reviderad utgåva kanske?

Vi sänkte våra Perruches 05 i snabb följd förra halvåret eftersom de blivit så goda. Kanske skulle vi ha sparat dem längre, men det lär vi inte få reda på. Om vi handlar Bourgeuil idag väljer vi hellre Domaine Breton, renare och mer eleganta (inte så mycket skokräm/grön paprika)...

Ingvar Johansson sa...

Nik kanske är undantaget som bekräftar regeln men det kan också vara så att vår fysionomi förändrats på 200 år och att Brillat-Savarins iakttagelser inte har samma giltighet längre.
Det känns synnerligen frustrerande att Viniks sortiment inte är tillgängligt för oss lantisar annat än en färdigblandad låda.