söndag 25 mars 2012

2011 La Battagliola Lambrusco Grasparossa di Castelvetro

För mig  är begreppet vardagsbarolo en självmotsägelse. Samma sak med seriös lambrusco. Jag har uppfattat det bubblande vinet från Emilien som en dryck som befinner sig snäppet över alkoläsk och bärcider på kvalitetsstegen. Som vanligt är det Carlo Merollis utbud och tilbud som spränger ramar, utmanar invanda föreställningar, berikar tillvaron och tvingar fram tidigare otänkbara sammansättningar i min vinvokabulär.

La Battagliola drivs sedan 1999 av Alberto Salvadori. På sina 20 ha odlar han uteslutande lambrusco grasparossa och producerar c a 50.000 flaskor av ett enda vin. Skördeuttaget är mycket lågt och ligger på 1.200 kg per hektar. Jag gissar att det är ytterst få producenter i regionen som kommer i närheten av den siffran. Produktionen är ekologisk och vinet spontanjäses. Andra jäsning sker på tank och vinet får vila fyra månader på jästfällningen innan det buteljeras.

I glaset möts man man av ett tätt, mörkt rödlila vin med ett snabbt försvinnande skum i samma nyans. Det är nästan så att man börja leta efter E-beteckningar på etiketten. Doften är också intensivt bärfruktig med jordgubbar, svarta vinbär och blåbär. Bakom frukten finns lite lakritstoner och en svårdefinierad nötighet . Sanslöst vitalt, friskt och inbjudande.

Initialt upplever jag smaken som direkt halsbrytande. Jag är beredd på sötma och det finns en liten dos sötma från bären som är det första man upplever. Sedan kickar en mycket frisk syra in och börjar berätta en helt annan story än den jag förväntat mig. Den söta bärfrukten, de häftiga syrorna, bubblorna, en aning bitterhet och lätta tanninnafs skapar en direkt sensationell helhet. Det är spännande, upplyftande och framförallt maximalt läskande. En upplevelse man vill upprepa gång på gång.

Jag har druckit La Battagliola i en dryg vecka och provat med olika tilltugg. Ett helt suveränt matvin som verkar funka till allt. Det är ett vin som får god mat att smaka ännu bättre. Lasagnen klarade vinet med flying colors, det uppförde sig exemplariskt till ett gäng charkuterier, småtrista vardagsostar blev plötsligt intressanta i sällskap med ett generöst glas lambrusco. Det enda jag inte undersökt är hur en öppnad flaska klarar en natt i kylskåpet.

2011 La Battagliola gav mig en riktigt kick och jag vill definitivt prova mer. Jag när en förhoppning om att Carlo Merolli ska plocka ihop ett pedagogiskt 6- eller 12-pack med lambrusco för nybörjare. Vinet kostar 68 DKK.




5 kommentarer:

Italienska viner sa...

Helt enig. Vårsolen inspirerade även oss att korka upp en lambrusco. Dock blev det en Stopai 2010, i samma liga som Grasparossa men i en aningen fruktigare stil. Gott till allt som du säger.

/Patrik

Italienska viner sa...

Förlåt; "...i samma liga som La Battagliola" menar jag förstås.

/Patrik

Piu Rosso sa...

Også jeg er enig, Ingvar - Battagliola er uden tvivl den bedste Lambrusco jeg har smagt. Tør, læskende og uventet dyb med tid i glasset, som du er inde på. Og man behøver ikke skynde sig, de lagrer fint et par år (mindst). Vi har stadig 10'ere tilbage men de holder nok ikke længe, sådan som foråret nu er brudt ud..:-)
VH Niels

Ingvar Johansson sa...

Jag har verkligen vaknat sent när det gäller lambrusco och har mycket att ta igen. Stopai får det bli. Tack för tipset Patrik

Niels ! Jag har inte förrän nu upptäckt att du hunnit med att smaka en hel del. Det gör ju min underlåtelsesynd än större

Anonym sa...

Lambrusco har jag propagerat för i över 15 år. Kul att fler vaknar och att till och med Systembolaget då och då tar in något utöver Donellis läseblask.