onsdag 1 augusti 2012

I am curious, yellow (and orange...)


Naike Sosol

Under förra årets Friulien-besök bodde jag bara en liten bit från byn Oslavia men  besökte aldrig någon producent där. I år bestämde jag mig tidigt för att utforska byn som bland annat hyser Josko Gravner och Stanislao Radikon lite närmre. Jag kontaktade Collio-konsortiet som hänvisade mig till Oslavias vinodlarförening och dess president Marko Primosic. Han erbjöd sig att ordna en ribolla gialla-provning med viner från alla föreningens medlemmar.
                                                           Marko och Silvestro Primosic
Vi träffades i Primosics källare och jag fick en presentation av byn, byns historia och ribolla giallas speciella betydelse för trakten. Marko berättar hur Oslavia och andra byar i närheten av Gorizia fram till första världskriget var en del av Österrike-Ungern. Man odlade frukt, grönsaker och vin som exporterades till städerna längre norrut. Eftersom man var den sydligaste delen av kjejsardömet hade man goda förutsättningar för att få fram produkter av god kvalité och efterfrågan på produkter var stor. Första världskriget ändrarde på allt. - Efter La grande guerra var byn helt utplånad berättar Marko och fortsätter -Det fanns inget kvar vid krigsslutet, inte ett hus , ingen kyrka, inget torg, inte ens ett träd. Byn utplånades och  tiden fram till en bit in på femtiotalet är en lång parantes i byns historia.

Efter första världskriget kom Oslavia att tillhöra Italien. Från att ha varit den sydligaste utposten i ett stort imperium var man nu en nordlig avkrok i Italien och mycket av det som producerades här kunde göras bättre på annat håll. Under Mussolini-eran såg man heller inte positivt på de slovensktalande delarna och befolkningen blev förföljd och diskriminerad.
                                                           tidig ribolla-buteljering
Under femtiotalet började byns invånare återvända men den gamla byn återuppbyggdes aldrig. Husen och gårdarna ligger idag utspridda och något riktigt centrum finns inte. Vid denna tidpunkt började många bönder satsa på vinodling som den primära verksamheten. När Collio fick DOC-status 1968 var ribolla gialla inte en av de godkända druvorna. -Conte Attems var adelsman och en av de drivande när Collio-konsortiet grundades. Han fördrog "ädla" sorter framför en bonddruva som ribolla gialla förklarar Marko. Inte förrän 1998 kunde ribolla gialla buteljeras som varietal vin med DOC-status i Collio. Marko menar att idag är det ribolla gialla som står för kontinuiteten i byn, en samlande symbol och en länk till det förflutna. -Vår druva och vinerna vi producerar skapar ju också en alternativ berättelse och ger en annan bild av Oslavia. Länge var historien om skyttegravskriget den dominerande.

Ribolla Gialla har odlats i trakterna runt Gorizia sedan urminnes tider. På senare år har den fått en rennäsans och nu odlas den på många håll i Friulien. För att man ska få till ett vin med kvalité och karaktär krävs rätt förhållande. Ribolla gialla behöver mycket värme, mager jord och gamla stockar för att ge bra resultat. På många håll används den främst i blandviner för att ge syra åt tocai friulano. Här buteljerar man ribolla solo och sedan ett par år tillbaka finns Associazione di Produttoria Ribolla di Oslavia. Man har enats om vissa regler för att få sätta ut bynmanet på etiketten. Vinet ska vara naturjäst, macererat och lagrat på fat. Tanken är att göra ett vin som tål lång lagring. Ribolla Gialla är en druva med mycket tjockt skal som lämpar sig väl för maceration.

För själva provningen beger vi oss in till Gorizia och ristorante Rosenbar. Ribolla gialla är ju framförallt ett matvin och det måste ju provas i skarpt läge också. På Rosenbar möter även Martin Fiegl från Fiegl, Stefano Bensa från La Castellada och Naike Sosol från Il Carpino. Hela det unga gardet med universitetsexamina och bra engelska i bagaget.  Dario Princic och Sasa Radikon är väntade men dyker aldrig upp. Deras viner finns dock där. Provningen var oerhört spännande och bjöd på ett fantastiskt tillfälle att bekanta sig med ribolla di Oslavia i en rad olika tolkningar.

                                                              Martin Fiegl

Först ut var Fiegls 2007 Ribolla Gialla Selezione. Utan tvekan det mest konventionella vinet med bara två till tre dagars skalkontakt. Vinet har lagrats två år på 700-liters fat. Vinet har söt gulfruktig doft.med en lätt touch vanilj. Elegant, fyllig smak med gula plommon och persikor. Lång eftersmak och en lätt strävhet. Förhållandevis konventionellt, tillrättalagt och direkt lättgillat.


Primosics 2008 Ribolla di Oslavia har macererats i åtta dagar, jästs på 600-liters fat och lagrats på caratelli.  Mycket yppigt, aromatiskt vin med tät doft av persikor, aprikoser och gula plommon. Tydliga fattoner. Frisk smak med hög syra, tydliga mineraltoner och lätta tanniner. Mycket elegant och välbalanserat.

Il Carpino producerar två olika linjer, den mer konventiella Vigna Runc som står för 70% av produktionen där de vita vinifieras konventionellt och lagras på stål.och sedan Il Carpino med skalkontakt, naturjäst och lagring på ek. 2008 Il Carpino Ribolla Gialla har macererats i 45 dagar och lagrats 18 månader på 1500-litersfat och ett år på flaska. Doft med stort djup. Aprikoser, torkad frukt och mineraler. Mycket torkad frukt i smaken, perfekt balans med frisk syra och finkorniga men distinkta tanniner.

Vi fortsatte med 2009 Dario Princic Ribolla Gialla. 35 dagars maceration och jäsning i öppna träkar. Jag fick ingen uppgift om lagring. Ett djupt bärnstensfärgat vin med helt magnifik doft. Apelsinskal, aprikos, torkad frukter, lite målarpyts och rökiga mineraler. Söt frukt, frisk syra och tuffa tanniner. Fullständigt makalöst vin som jag skulle vilja återse om sådär fem eller tio år.
                                                  Stefano och Nicoló Bensa

Stefano Bensa presenterar Lastelladas 2007 Ribolla Gialla som macererats i två månader, lagrats två år på ek och ett år på stål. Stefano betonar vikten av att druvorna är riktigt mogn när man arbetar med lång skalkontakt. Skalet tjocknar och kärnorna blir inte längre bittra. Det märks att vinet är ett par år äldre än det föregående. Mycket komplex doft med persikor, citrus, honung och mineraler i doften. Kraftfull smak och lite oljig textur. Lång eftersmak med rejäla men disciplinerade tanniner.

Radikons 2004 Ribolla Gialla var det enda vin  jag har  provat tidigare. Tillsammans med Gravner, som inte är medlem i odlareföreningen, är Radikon den store stilbildaren när det gäller oranga viner. Dessa båda har verkligen satt sin prägel på vinmakandet i Oslavia även om ingen annan är riktigt lika extrem. Här talar vi om tre månaders skalkontakt, minst tre år på botti och inget svavel. Och visst är vinet extremt. Doften bjuder på äpplen, karamell, aprikos och apelsin. Tuff, nästan från smak med hög syra och råa tanniner. Ingen njutning idag men ge det här några år och rejält med luft så händer det kul grejer.


Efter provningen blev det mat och var verkligen ett kapitel för sig. Pesce Crudo väcker sällan någon entusiasm hos mig men jag är tillräckligt väluppfostrad för att äta det jag bjuds. Måltiden på Rosenbar blev en verklig ögonöppnare för mig. Rå marinerad fisk i alla upptänkliga former som var hur läcker som helst. Sardiner, två sorters bläckfisk, tonfisk och ett par andra sorter jag inte minns. Till fisken drack vi producenternas Collio Bianco och här var de individuella skillnaderna ännu större. Jag ägnade  mig åt sällskapet och maten och tog inga anteckningar.

Samtalet runt bordet var intressant och fascinerande på många sätt. En del gick mig förbi. De unga producenterna är alla tre-språkiga. Man talar italienska, friulano (som har status som minoritetsspråk) och slovenska) och byter språk obehindrat. Stämingen är skönt avspänd och trots att man har väldigt olika förhållningssätt och inriktning så finns det en djupt rotad respekt för varandras arbete. Syftet med odlareföreningen är också att hjälpa varandra att utvecklas genom erfarenhetsutbyte. Det är inte utan att man tänker att det finns mycket att lära i och av Oslavia. Inte bara för vinmakare...



                                                           Michela från Rosenbar

6 kommentarer:

Italienska viner sa...

Wow, stort! Härlig läsning.

/Patrik

Vintankar sa...

Underbar läsning. Fina bilder.


J-C

Piu Rosso sa...

Fantastisk læsning og billeder, Ingvar - tak!
VH Niels

Jörgen Andersson sa...

Underbart inlägg! Jag ser att Oslavia ligger ca 12 km från Medana - en väldigt innehållsrik del av världen, i vin- och mathänseende!

Lessrof sa...

Mycket trevlig och intressant läsning! Ett område som behöver utforskas härifrån.

Ingvar Johansson sa...

@Patrik, Niels, J-C o Lessrof Tack för upplyftande kommentarer.
@Jörgen Ibland är 12 km långt...