lördag 9 november 2013

På besök hos Marko Tavcar

Ibland så tror man att man vänt på alla stenar, sett det som finns att se och tagit saker så långt det går. Ofta, har jag långsamt börjat lära mig finns det en nivå till...

När det var dags att lämna Marko Fon så sa han -"Du kanske har lust att träffa min kompis Marko Tavcar, han jag samarbetar med i "Quattro Stati"-vingården. Marko är riktigt duktig och jag tror du skulle gilla hans viner".  Ett kort telefonsamtal gör ett redan späckat schema ännu mera välfyllt. Eller rättare sagt, jag bestämmer mig för att förlänga Carso-vistelsen med en halvdag och låter besöket hos Marko Tavcar bli avslutningen.

Marko Tavcar har sin källare och de mesta av sina marker i den lilla byn Kreplje. Den ligger 300 m ö h och har ungefär 150 invånare. Jag knackar på och dörren till huset där Marko bor tillsammans med sin familj. När vi hälsar på varandra konstaterar vi snabbt att det föreligger en del svårigheter. Marko talar enbart slovenska och lite italienska, ingen engelska. Min italienska är klart bättre än min slovenska men inte mycket att skryta med. Som så många gånger förr så visar det sig att finns bara viljan att kommunicera så räcker det rätt långt. Med ett visst mått av kreativitet, gester, teckningar och stapplande italienska utvecklar vi ett fungerade språk.

"- Jag har två hektar totalt och det mesta är här i Kreplje. Det brukar bli fyra till fem tusen flaskor per år. Jag började arbeta tillsammans med min pappa 1997. Han fick många priser för sina viner under den Jugoslaviska eran men ärligt talat så krävdes det inte så mycket då. Jag tog över ansvaret 2006.

Som de flesta andra här odlar jag terrano, malvazija och vitovska. Jag tycker inte om ek i vita viner utan lagrar vitovska och malvazija på ståltank och damejeanne. Terranon funkar bättre på fat. Det mesta av mina viner säljs här i Slovenien och i Italien. 2011 Terrano kommer att exporteras till USA."



Marko är utbildad kock men betraktar det yrket mer som en hobby. Utöver vinodlingen är han passionerad jägare, biodlare och har även en del grönsaker. Vi äter en makalös god vildsvinskorv till vinerna och jag provar exceptionell maraschino-honung. Markos acacia- och lindblomshonung  håller också mycket hög kvalité. Det är genomgående kraftfulla och intensiva men mycket nyanserade och harmoniska smaker.


"Mina vita druvor skördar jag mycket sent, oftast inte förrän i oktober. Jag gillar inte för mycket syra i de vita vinerna. 2011 anser jag vara en fantastisk årgång här. Det var perfekta förhållanden. Nästan för bra faktiskt. Det blev oerhört kraftiga viner med mycket alkohol. Mina terrano-druvor såg ut som russin vid skörden och alkoholen stack iväg till 15%. Så kan det bli när man arbetar naturligt och jag vill verkligen att allt ska vara naturligt. Jag avskyr betongstöttorna i min vingård och hoppas att jag snart får tid att byta ut dem. Betong hör inte hemma i en vingård, ett minne från öststatstiden."

Jag blir inte överförtjust av Markos vita viner men jag förstår att han gör precis de viner han gillar. 2011Pietra Vitovska har fina aromer men också en del alkohol i doften. Smaken bär tydliga spår av den sena skörden. Ett runt och mjukt vin med mycket alkohol och dämpade syror. Lite för tungt och platt för min smak. 2011 Pietra Malvazija fungerar lite bättre med fin arom av persika. Tyvärr är det även här en del alkohol med i bilden. 2011Pietra Terrano bjuder på en spännande doft av tryffel, vilda körsbär, pigga blåbär och hö. Smaken är enormt intensiv med körsbär, blåbär, viol och lakrits. Ingen typisk terrano men onekligen ett spännande vin. Till sist provar jag 2006 Pietra Terrano och här blir jag helt såld. Förmodligen den bästa terranon under hela resan. Intensiva bäraromer, blod och en del järn. Trots sju år så känns vinet fortfarande väldigt ungt. Fyllig, frisk och väldigt vital smak som inte skulle kunna komma någon annan stans ifrån än just här. Jag vill minnas att vinet kostade under 10 euro...

Jag gillade som sagt inte allt jag provade hos Marko Tavcar men det spelar liksom ingen roll. Han gör exakt de viner han vill göra, viner som speglar hans smak och det kan jag bara respektera. Ett av de roligaste och mest fascinerande vingårdsbesöken jag gjort. Och som sagt, han gör inte bara vin. Honungen var av minst samma klass som terranon... och vildsvinskorven...


Jag plockade hem några flaskor av 06:an och lät några bloggarkollegor prova. Samtliga föredrog Pietran framför den tre gånger så dyra 2006 Skerk Terrano Riserva, ett vin som vann Decanters provning av röda viner från Friulien. Läs här, här och här






1 kommentar:

Lessrof sa...

Kul att få bakgrunden till vinet vi provade! Har även en vag minnesbild av honungen bland allt gott du hade med dig :)