söndag 14 februari 2016

KIck out the jams


Det är helt klart för lite MC5 på vinbloggarna. Och inte bara där. Det behövs någon som ställer frågan "Are you gonna be part of the problem or part of the solution?" i alla möjliga sammanhang. Den svenska vinscenen är kanske inte det viktigaste sammanhanget men likväl är den något som tar en en hel del av mina tankar.

Det var ett par texter av Alf Tumble i förra helgens DN som fick mig att börja tänka på MC5 (länk till text 1 och text 2). Tumble skrev om att Systembolagets utbud var likriktat och att mycket av det spännande som just nu händer i vinvärlden inte når bolagsbutikernas hyllor. Först tyckte jag det var lite kul att läsa uppräkningen av de spännande grejerna som saknas. Det speglade nämligen rätt precis vad jag provat, druckit och bloggat om under de senaste åren. Rätt snart fann jag läsningen mest tröttsam.

Naturligtvis har Alf Tumble rätt i sak. Problemet är att texter som dessa inte kommer att ändra någonting. För oss som är vinnördar slår han in redan inslagna dörrar. För den som inte är rejält insatt i vin så säger termer som "vinerna från Friulien", "de krispiga vita vinerna från Grekland" eller "det lika antika som trendiga vinet Methodé Ancestrale" inte särskilt mycket. Jag tror också att uppmaningen till läsarna (eller är den riktad till Systembolaget?) om att slänga skygglapparna och ge sig ut och leta mest väcker frågan "Leta vardå? ". Tanken på att beslutsfattarna på Systembolaget skulle säga "Ok Alf Tumble, tack för tipsen. Vi fixar till det" känns väl inte heller särskilt sannolik.

Så, hur skulle nu en vinskribent som ville vara en del av lösningen snarare än en del av problemet handla. Tja,  först och främst borde man inte nöja sig med att bevaka det som säljs via monopolet. Lär istället läsarna hur man handlar vin på nätet, tipsa om bra näthandlare och intressanta grejer som inte når de svenska butikshyllorna. Utmana lite. Våga nåt

Jag skulle också vilja se vinskribenter som gav sig ut och besökte de lite udda vinområdena. Besök Jura, Savoien, Santorini, Moravien, Carso eller Vipavska Dolina. Sätt in vinerna i ett sammanhang, berätta om druvor, odlare, område, traditioner. När jag skriver detta tänker jag också, visa lite passion, våga lämna den trygga kammaren, skriv texter som visar lite hjärta.


Sedan skulle jag också vilja läsa betydligt fler granskande texter. Kolla hur Monopolet sköter sitt uppdrag men nöj er inte med att tycka en massa. Plocka fram fakta att ställa mot Monopolets självförhärligande kampanjer. Löst tyckande och förnumstiga uppmaningar har aldrig lett till någon förändring.

fredag 5 februari 2016

2009 Clot de L'Oum Carignan Novo


Visst är vinvärlden märklig. Det här vinet har jag avverkat ett par lådor av. Haft med det till vinbloggarsammankomster och på provningar. Det har alltid blivit mer än uppskattat. Samma sak när jag haft gäster, vinnördar eller inte, vinet har alltid gått hem. Det är inte särskilt dyrt och går faktiskt fortfarande att få tag på, färdiglagrat och allt. Likväl verkar det inte vara någon mer än jag som dricker det.

2009 Carignan Novo är gjort på druvor från mer än 50 år gamla stockar. Vinmarkerna ligger på mer än 500 meters höjd och uttaget är löjligt lågt. Producenten Clot de L'Oum arbetar biodynamiskt, kör med naturlig jäst och filtrerar inte. Vinet lagras på gamla barriquer. Det har en tät mörkröd färg. Doften är frisk och ungdomlig med röd och mörk bärfrukt i centrum, en del lakrits och mineraler. Smaken är ganska fyllig med generös frukt, bra syra och tanniner som slipats ned en del sedan senaste smakprovet. Känns som att vinet är inne i en perfekt fas nu. Rimliga 12% alkohol gör att man gärna tar ytterligare ett glas och trots att det här inte är något klassiskt klunkarvin så försvinner en flaska snabbt.

Finns hos Emile Vin för 135 DKK och jag utfärdar en stark köprekommendation.

onsdag 3 februari 2016

2014 Tetramythos Black of Kalavryta Nature


Den aspekt som fascinerar mig allra mest hos de bästa grekiska vinerna gjorda på inhemska druvor är hur de på något sätt känns både bekanta och lite främmande. Druvor som xinomavro och assyrtiko kan ge associationer till mera bekanta druvsorter samtidigt som de i händerna på en skicklig producent också har ett helt eget uttryck. Kanske kan man beskriva dem som precis lagom annorlunda, befinnande sig i en position där det uppstår en fördjupad upplevelse. Inte så annorlunda att det stör, inte så invant att det blir tråkigt utan det håller sig precis i den där zonen där vi kan göra nya upptäckter.

2014 Tetramythos Black of Kalavryta får mig till en början att tänka på pinot noir och gamay. Doften bjuder på varma jordgubbar, körsbär, kryddighet och sötlakrits. Smaken är ganska lätt och mjuk med ungdomlig frukt. Aromerna går igen. Söt frukt och frisk syra ger associationer till Taveners Fruit Drops, den där lilafärgande varianten, i avslutningen. Fjäderlätta tanniner. Det här är verkligen inbjudande gott och farligt lättdrucket. Rätt snart efter öppnandet infinner sig Lack of Kalvaryta, ett allvarligt bristtillstånd.

Ett helt avväpnande charmigt vardagsvin som har den där lilla extra twisten som gör det till något mer än "bara" en utmärkt matakompanjetör

Oinofilia säljer för 135 DKK.

måndag 1 februari 2016

2014 Francesco Cirelli Montepulciano d'Abruzzo Amphora


Azienda Agricola Cirelli är väl precis en sådan där livsmedelsproducent som enligt danska forskare inte alls är bra, varken för miljön eller för oss konsumenter. Ni vet, de håller frigående djur, bedriver diversifierad odling med bl a spannmål, oliver och frukt. Och, de besprutar inte. Det finns en vinproduktion också med en stor andel gamla stockar. Rätt oväsentligt förmodligen då danska forskare inte har funnit någon evidens för att sådana ger bättre vin...

Så, låt oss fokusera på vinproduktionen. Francesco Cirelli odlar trebbiano och montepulciano. Båda butelljeras i två versioner, en ståltankslagrad och en amforalagrad. Ikväll provade jag om den amforalagrade montepulcianon som jag först stiftade bekantskap med på förra måndagens 4 nyanser av Europa-provning. Vinet är mörkt och tätt i färgen. Doften bjuder på sirlig blommighet, körsbär, mörka plommon och mineraler. Smaken är fyllig och kraftfull utan att vinet känns det minsta tungt eller svårdrucket. Jättefin ungdomlig frukt som balanseras av pigga syror och greppiga tanniner. Ovetenskapligt gott.

Importeras av Bonden&Vinet och kan beställas via privatimport